|
|
Natur & Djur
Furuhäll har varierande naturtyper såsom stenbrott med vattensamling, våtmark (myr) och lövskog.
STENBROTTET MED VATTENSAMLING
Växter
Stenbrytning i stenbrottet upphörde på 1930-talet. Flera torrmarksväxter har sedan dess vandrat in. Stora ytor täcks
nu av gul och vit fetknopp (Sedum acre resp. album). På våren förekommer grusbräcka (Saxifraga tridactylis), grusviva
(Androsace septentrionalis), alvargräslök (Allium schoenoprasum var. alvarense),nagelört (Erophila verna), vårarv
(Cerastium semidecandrum), grönknavel (Scleranthus annus), backtimjan (Thymus serpyllum) och ullsmörblomma
(Ranunculus illyricus).
På sommaren är de kvarlämnade stenhögarna täckta av den i Sverige mindre allmänna grussloken (Melica ciliata),
brudbröd (Filipendula vulgaris), slån (Prunus spinosa) och nyponros (Rosa dumalis).
På sensommaren blommar rikligt med vildmorot (Daucus carota), krissla (Inula salicina), kungsmynta (Origanum
vulgare) och stånds (Senecio jacobea).
 Kungsmynta
Kring de vätar som förekommer växer de fridlysta orkidéerna
johannesnycklar (Orchis militaris), sankt Pers nycklar (Orchis mascula), krutbrännare (Orchis ustulata),
ängsnycklar (Dactyloriza incarnata var. latissima), grönvit nattviol (Platanthera chloranta) och kärrknipprot
(Epipactis palustris).
Här växer också enstaka exemplar av kalkkrassing (Sisymbrium supinum), som är en ursprunglig kalkkrävande ölandsväxt.
Den är uppförd på den nationella rödlistan över hotade arter i Sverige (Gärdenfors, U. (ed.) 2000, "Rödlistade arter i
Sverige", ArtDatabanken, SLU., Uppsala).

Kalkkrassing
Fåglar
Fågelfaunan inom stenbrottet är säregen med bl.a. förekomst av den sällsynt på Öland häckande (Svensson,S. et al 1999,
svensk fågelatlas, Sveriges Ornitologiska förening) mindre strandpiparen (Charadrius dubius). Andra häckande arter
är större strandpipare, strandskata, tofsvipa, enkelbeckasin, fasan och grågås.
Av rastande fågelarter vid vattensamlingen har bl.a setts brun kärrhök, gluttsnäppa, havsörn, häger och skogssnäppa.
Övrigt
I stenbrottets vattensamling förekommer blodigel (Hirudo medicinalis). Denna art förekommer endast i små sjöar vid
Upplandskusten och sparsamt på Öland och Gotland och är uppförd på den nationella rödlistan över hotade arter i Sverige '
(Gärdenfors,U., 2000, Rödlistade arter i Sverige, Uppsala).
VÅTMARK (MYREN)
Växter
Myren väster om stenbrottet hyser flera skyddsvärda växter såsom flugblomster (Ophrys insectiflora),
praktsporre (Gymnadenia conopsea var. densiflora), luden johannesört (Hypericum hirsutum), gullviva
(Primula veris), vänderot (Valeriana officinalis) och ett stort bestånd (ett 70-tal) skogsklocka (Campanula
cervicaria).

Praktsporre

Skogsklocka
Insekter
Genom blomsterprakten på myren förekommer många skyddsvärda skalbaggar och fjärilar, bl.a. bastardsvärmare
(Anthrocera filipendulae).
LÖVSKOG
Trädslag
Lövskogen som är 90 – 100 år gammal har urskogskaraktär med döda omkullfallna träd. Trädslagen är till övervägande
del ädellövträd såsom alm, ask, ek och lönn. Rikligt med björk och hassel förekommer också. Dessutom förekommer
benved, brakved, getapel, oxel, rönn, skogskornell och skogstry. Enstaka granar och tallar är insprängda mellan
lövträden.
Däggdjur
Inom lövskogen förekommer ekorre, hare, mård, rådjur och räv. Även älg har vid något tillfälle noterats.
Fåglar
Inom lövskogen är fågellivet rikligt med häckande arter såsom blåmes, bofink, grönfink, göktyta, gärdsmyg, koltrast,
kärrmes, lövsångare, näktergal, rödhake, svarthätta, svart och vit flugsnappare, taltrast och trädgårdssångare.
KULTUR
Stenbrottet
Det nedlagda stenbrottet är en fast fornlämning, då det utgör en lämning efter tidigare arbetsplats och näringsfång.
Stenbrottet är omgivet av flera fornlämningar. Utgrävningar har gjorts vid flera tillfällen. Dessa antyder att
stenbrottet också varit boplats i tidig ålder, såsom under den romerska järnåldern. Fast fornlämning är skyddad enl.
fornminneslagen.
Landsborgskanten, som utgör stenbrottets gräns åt norr är av stort geologiskt och paleontologiskt värde och besökes
mycket frekvent för studium och registrering av fossilt material. Speciellt trilobiter av släktet Megistaspis är
vanligt förekommande.
Stenbrottet gränsar i öster till Köpings klint. Denna är en fossil klint i underordovicisk kalksten. Klinten är av
riksintresse inom natur-och kulturvården.
|

Vildmorot

Bastardsvärmare på praktsporre

Flugblomster
|